I området Rögle-Västraby har en vindkraftsetablering planerats under ca 10 år och nu närmar sig projektet slutligen ett beslut från länsstyrelsen. Det rör sig om 17 verk som drivs i två olika projekt, det ena av det norska företaget Fred. Olsen Renewables AB och det andra av Nordisk vindkraft AB, båda i samarbete med markägarna. De närboende i området har under flera år drivit en mycket aktiv protestgrupp. Det var denna grupp som arrangerade mötet idag, det senaste i en lång rad av protest- och informationsmöten.
Jag är inte tillräckligt insatt i projektet för att kunna avgöra om just denna plats är lämplig för vindkraft eller inte, men jag kan med lätthet avgöra att både projekteringsföretagen, markärgarna och kommunen har misslyckats fullständigt med att förankra projektet hos lokalbefolkningen. Ett hundratal personer från bygden var med på mötet idag. De var arga, ledsna, besvikna och kände sig både lurade och nonchalerade av myndigheter, politiker och företag. Och jag förstår dem fullständigt!
I det här projektet, precis som i alltför många andra, har bolagen kört sitt race med så stort fokus på målet att de helt har glömt de människor som faktiskt ska leva med vindkraften bakom husknuten. På vägen har de skapat sig själva en perfekt grogrund för överklaganden, skadeståndskrav och misstro inför framtida projekteringar. De har också gjort en duktig insats med att ge hela vindkraftsbranschen dåligt rykte.
Till mötet idag hade Bertil Persson från Föreningen Svenskt Landskapsskydd bjudits in. Bertil visade sig vara en äldre man, välklädd, välutbildad och mycket vältalig. Han hade med andra ord alla förutsättningar för att inge förtroende, vilket han också lyckades med. Han höll ett långt föredrag om vindkraftens alla nackdelar som mötesdeltagarna tog för sanning (precis som jag själv hade gjort om jag inte vetat någonting om vindkraft). Men för oss två vindkraftsstudenter framstod nu denna Bertil Persson som en välklädd, välutbildad och vältalig hycklare. Han fullkomligt vräkte ur sig vinklad information, felaktiga siffror, obegripliga diagram och personliga åsikter. Han uppmanade åhörarna att sabotera för vindkraftsprojektörerna genom att stjäla eller vägra att skriva på deltagarlistan under samråd för att stoppa tillståndsprocessen. Han visade hemmasnickrade fotomontage och en suddig bild på ljudutbredning från vindkraftsparken där det var omöjligt för åhörarna att se att det han pekade ut som 40 dB-kurvan i själva verket var 35 dB-kurvan.
Om projektörerna hade involverat ortsbefolkningen i vindkraftsplanerna från början så skulle inte denna Bertil Persson ha stått här idag och slagit i dem lögn efter lögn. Istället kunde man ha fokuserat krafterna på att diskutera de faktiska problemen och riskerna och hur man kan komma tillrätta med dem.
Det finns otaliga exempel på vindkraftsetableringar som varit mycket lyckade. Oftast ligger framgångsfaktorn i att hela tiden kommunicera med närboende. Delaktigheten har förmåga att skapa positivitet, sammanhållning och nyfikenhet som i slutändan innebär att vindkraftverken inte upplevs som lika störande som de skulle ha gjort om de närboende varit avskurna och undanskuffade i processen.
Som rubriken antyder så möttes vi i möteslokalen av en stor skylt med texten:
”Vindkraftsindustri = Sista spiken i kistan för vår bygd”
Den som skrev skylten syftade på att vindkraften förstör bygden. Jag tolkar den i sammanhanget mer som att kraftföretagen sätter spiken i kistan för en positiv, ansvarsfull och genomarbetad vindkraftsutbyggnad.
Men det är inte bara företagen som har misslyckats i det här fallet. Helsingborgs kommunpolitiker har gått från att lova ortsbefolkningen att stoppa vindkraftsetableringen för att vinna röster till att utan närmare förklaring tillstyrka den efter att de fått rösterna. Politikerna (som var inbjudna till detta möte för att få en chans att argumentera för sitt ställningstagande) dök inte upp. Sverigedemokraterna, det enda partiet i kommunen som är emot vindkraftsetableringen, var de enda som skickade representanter. Alla andra partier kan iskallt räkna med att förlora röster till Sverigedemokraterna i nästa val och projekteringsföretagen kan räkna med en rad överklaganden och skadeståndskrav från lokalbefolkningen.
Kanonbra blogg. Prenumererar fr.o.m. idag :-)
SvaraRadera/Martin
Hej!
SvaraRaderaVäldigt intressant artikel. Jag bor själv i Tånga och var med på mötet i fråga. Innan denna karusellen började hade jag ingen vidare koll på vindkraftsfrågor alls och jag är fortfarande novis. Det är därför intressant när du säger att Bertil "fullkomligt vräkte ur sig vinklad information, felaktiga siffror, obegripliga diagram och personliga åsikter." Kan du ge exempel på felaktigheter utöver dB-kurvan du nämnde? Som åhörare och boende i området är jag verkligen intresserad av att få så korrekt information som möjligt.
En sak måste jag dock reservera mig för. Du säger att han "uppmanade åhörarna att sabotera för vindkraftsprojektörerna genom att stjäla eller vägra att skriva på deltagarlistan under samråd för att stoppa tillståndsprocessen". Är detta så konstigt när exploatörerna använder sig av liknande medel mot de boende? Att referera till ett 4 år gammalt samråd som gäller ett projekt av annan omfattning, placering och kaliber känns ännu värre. Varför skall vi då vara dem till lags om de uppenbarligen gör allt de kan för att vrida processen mot oss?
När det gäller hans "hemmasnickrade fotomontage" är det väl ganska irrelevant? Exploatörerna kör med samma metod - är det skillnad enbart för att de är för och han är mot? Metoden är ju sammma. Det borde vara tillförlitligheten av montaget som räknas, inte vem som gjorde det eller var de satt när de snickrade ihopa bilden.
I övrigt, en intressant artikel som sagt!
Mvh
// En annan Martin
Hej.
SvaraRaderaJag heter Ingvar Gunnarsson och bor i Mjöhult sedan 5 år tillbaka.
Innan jag börja bygga mitt nya hus fanns inga vindkraftverk i Mjöhults norra och östra omgivning. Nu efter fem år finns 3 st (ett Vestas 0,85 MW och två Enercon 2,3 MW) Avstånd över stora åkrar och några träd är 1 km resp 3 km. Jag ser alla tre från sovfönstret och stora fönstren rakt i norr och nordost. Verken är fina och majestätiska. När solen skiner på dem är de skimrande röda och
jag avläser vindriktning och vindhastighet.
Min upplevelse är till 100% subjektiv.
Jag ser enbart positiv miljönytta men har all respekt för de som har annan inställning.
Går vi på djupet i den känslomässiga och mentala biten så har vetenskapen kommit fram till att våra över 100 miljarder nevceller är till sin funktion kausala. Dessutom kan inte vetenskapen studera enskilda nervceller (endast grupper) så det hela är just ett mysterium varför vi reagerar så olika på saker och ting.
Återkom gärna med detaljfrågor för jag bor ca 3 km från detta nya byggområde. Dessutom går jag nästan dagligen en 5 km-runda på Svedberga kulle.
Mvh
Ingvar Gunnarsson
Finns det då nån demokrati för oss som inte vill bo intill (tom mindre än 1000 m) en vindkraftspark? Måste man gå med på vad energimyndigheten, länsstyrelsen och kommunen kokat ihop? Demokrati är väl också viktigt.
SvaraRaderaSom svar på din fråga finns bara ett: Nej! Det finns ingen demokrati i vindkraftsfrågan. Åtminstonde inte en sådan demokrati som vi tidigare var vana vid i bygglovsärenden.
RaderaHar några markägare skrivit kontrakt med ett vindkraftsbolag är det egentligen redan kört - nästan. Men inte helt.
Andreas Carlgren, den förra miljöministern, sa ju att "inga tillfälliga lokala opinioner ska kunna stoppa det här". (Alltså vindkraftsutbyggnaden.) Nu är han borta. Tack och lov! I Åmåls kommun, där jag bor, härjade Centern hej vilt med sina planer på vindkraft i kommunen. I valet förlorade det, just på grund av sina vidlyftiga planer på vindkraft.
Så det går att påverka. Så misströsta inte. Skapa opinion. Informera dina bekanta och alla du möter. Vindkraftsbolagens tal om att lyssna och ta till sig dina synpunkter är ren lögn. Tro mig, jag har sett det på nära håll.
De enda synpunkter de tar till sig är hur de på ett smidigare sätt ska kunna få igenom sina planer på vindkraftsetableringarna. Ett nej tolererar de inte alls. De har inte ens en plan B om alla på orten säger nej. Det är som att hälla vattren på en gås.
Nu finns det ett annat sätt. Säg nej till vindkraft på din mark. Gå sen över till grannen och försök förmå honom/henne att inte skriva på något kontrakt med vindkraftbolaget. För staten äger inte din mark, inte heller kommunen äger din mark och vindkraftsbolaget äger då definitivt inte din mark. Så säger du nej till vindkraft på din mark så blir det ingen vindkraft där.
Så information till dina grannar är det bästa vapnet mot eländet. Och ska vi få ner CO2-utsläppen så ska vi då rakt inte bygga vindkraftverk. För enligt Vattenfall så släpper vattenkraften ut 4,4 gram CO2/kWh medan kärnkraften släpper ut 5,4 gram CO2/kWh och slutligen vindkraften 13 gram CO2/kWh. Vindkraften släpper alltså ut mer än dubbelt så mycket som de andra två kraftkällorna tillsammans. Detta räknat på livscykeln av kraftverken. Alltså från vaggan (tillverkning, byggnation) till graven (nedmontering, bortforsling och skrotning).
Men börja med att infoprmaera dig själv om alla de skadeverkningar som dessa vindkraftverk orsakar ute i naturen och människors livsmiljö.
Vi behöver inga vindkraftverk alls - egentligen. Vi i Sverige producerar redan tillräckligt med el.