Det kommunala vetofiaskot

Sedan en tid tillbaka pågår en debatt över hela landet angående det kommunala vindkraftvetots vara eller icke vara. Ett flertal problem med det kommunala vetot har lyfts upp och en ändring av regeln kan därför bli aktuell. Motståndsrörelsen, media, enskilda personer m.fl. har dock uppfattat ändringsförslaget som att vetot skall tas bort och tolkar detta som ytterligare ett sätt för staten att köra över lokalbefolkningen för att kunna leva upp till Sveriges vindkraftsmål. Men vad handlar den här pajkastningen egentligen om?

Det började med ett försök att underlätta och förkorta tillståndsprocessen för vindkraft. Alla vindkraftsärenden dubbelprövades under många år enligt både Miljöbalken och Plan- och Bygglagen vilket var mycket tids- och resurskrävande. PBL-prövningen som kommunerna stod för togs därför bort den 1 augusti 2009. För att kompensera kommunerna för det inflytande de förlorade infördes en ny paragraf i miljöbalken. Paragraf 16:4  gav kommunerna ett så kallat veto vilket innebär att länsstyrelsen eller miljödomstolen inte får ge miljötillstånd för vindkraftsetablering om inte kommunen aktivt har tillstyrkt beslutet.

 

Det är inte mer än rätt att kommunerna skall ha detta inflytande över sin egen yta. Men i vetot byggdes några grova misstag in som har fått stora konsekvenser för rättssäkerheten. Dels behöver kommunen inte motivera varför de väljer att inte tillstyrka ett projekt. De behöver inte heller aktivt avstyrka, kommunens tystnad räcker för att

”Vindkraftsindustri = Sista spiken i kistan för vår bygd”

Idag åkte jag och min klasskamrat Olof i studiesyfte på ett vindkraftsmöte i Rögle bygdegård strax norr om Helsingborg. Ett par timmar senare kom vi därifrån rejält omskakade av den situation vi fått bevittna. 

I området Rögle-Västraby har en vindkraftsetablering planerats under ca 10 år och nu närmar sig projektet slutligen ett beslut från länsstyrelsen. Det rör sig om 17 verk som drivs i två olika projekt, det ena av det norska företaget Fred. Olsen Renewables AB och det andra av Nordisk vindkraft AB, båda i samarbete med markägarna. De närboende i området har under flera år drivit en mycket aktiv protestgrupp. Det var denna grupp som arrangerade mötet idag, det senaste i en lång rad av protest- och informationsmöten. 

Jag är inte tillräckligt insatt i projektet för att kunna avgöra om just denna plats är lämplig för vindkraft eller inte, men jag kan med lätthet avgöra att både projekteringsföretagen, markärgarna och kommunen har misslyckats fullständigt med att förankra projektet hos lokalbefolkningen. Ett hundratal personer från bygden var med på mötet idag. De var arga, ledsna, besvikna och kände sig både lurade och nonchalerade av myndigheter, politiker och företag. Och jag förstår dem fullständigt! 

I det här projektet, precis som i alltför många andra, har bolagen kört sitt race med så stort fokus på målet att de helt har glömt de människor som faktiskt ska leva med vindkraften bakom husknuten. På vägen har de skapat sig själva en perfekt grogrund för överklaganden, skadeståndskrav och misstro inför framtida projekteringar. De har också gjort en duktig insats med att ge hela vindkraftsbranschen dåligt rykte. 

Till mötet idag hade Bertil Persson från Föreningen Svenskt Landskapsskydd bjudits in. Bertil visade sig vara en äldre man, välklädd, välutbildad och mycket vältalig. Han hade med andra ord alla förutsättningar för att inge förtroende, vilket han också lyckades med. Han höll ett långt föredrag om vindkraftens alla nackdelar som mötesdeltagarna tog för sanning (precis som jag själv hade gjort om jag inte vetat någonting om vindkraft). Men för oss två vindkraftsstudenter framstod nu denna Bertil Persson som en välklädd, välutbildad och vältalig hycklare. Han fullkomligt vräkte ur sig vinklad information, felaktiga siffror,

Enkel lösning på stort problem

Igår kom veckans mest positiva nyhet! 

En av de största konfliktfrågorna när det gäller vindkraft är att maskinhusen enligt luftfartverkets föreskrifter måste hindermarkeras för flygsäkerhetens skull. Detta innebär att vindkraftverk som är upp till 150 meter höga måste markeras med rött, medelintensivt, blinkande ljus. Om verken är högre än 150 meter måste de markeras med vitt, högintensivt s.k. blixtljus. Båda typerna av ljus kan upplevas störande i gryning, skymning och nattetid och orsakar mycket missnöje och oro bland närboende. Kravet på det vita blixtljuset har  inneburit att  vindkraftverk som är högre än 150 meter undviks trots att de kan vara effektivare i vissa terränger, främst i skog där turbulensen i vinden är hög. 

 

För att komma åt problemet har en radarteknik utvecklats som innebär att hinderbelysningen tänds först när ett flygplan eller en helikopter närmar sig. I vindkraftsbranschen har det pratats exalterat om denna lösning ett tag, men vem trodde att den skulle accepteras av myndigheterna inom den närmaste framtiden? 

Nu har Transportstyrelsen i Sverige för första gången godkänt användningen av Norska OCAS:s radarlösning för en vindkraftspark i Sverige. Detta kan innebära att ett stort orosmoment försvinner för människor som bor i områden där vindkraft projekteras.

Myten om ineffektiviteten (Del 1)

Nästan dagligen kan man läsa eller höra via media eller Internet att vindkraften är vansinnigt ineffektiv på grund av att den bara producerar el under 20% av årets timmar. Det är också mycket vanligt med debattartiklar och insändare som påstår att verken står still större delen av tiden på grund av tekniska fel. Detta är helt fel och jag önskar att jag förstod vart denna siffra kommer ifrån. 

Naturligtvis produceras ingen el när det inte blåser, men det är mycket sällan vindstilla i navhöjd (ca 100 meter över marken) i ett bra vindläge. Det är också ovanligt att vindhastigheten är högre än 25 m/s och att verken därför måste stängas av för att begränsa slitaget. Ibland stängs vindkraftverken av på grund av planerad service och underhåll och självklart är det oundvikligt att komponenter går sönder och att verken då måste stå still tills felet kan avhjälpas. 

Men till skillnad från siffran att vindkraftverk producerar el under 20% av årets timmar producerar de i  själva verket under 80-90% av tiden,  ibland på maxeffekt och ibland på deleffekt beroende på vindhastigheten. Detta är naturligtvis under förutsättning att de byggs där det blåser. Enligt Energimyndighetens rapport Driftuppföljning av Vindkraftverk -årsrapport var den genomsnittliga tekniska tillgängligheten år 2010 95,5%. Detta innebär att  Sveriges alla vindkraftverk var avstängda på grund av service, underhåll eller fel endast 4.5% av tiden. Detta är en mycket låg siffra i jämförelse med många andra energikällor. 

Målet för vindkraft till havs är att tillgängligheten skall vara 95%. Under större delen av  2010 hade Sveriges största offshorepark Lillgrund i Öresund en tillgänglighet på 99,5% och motsvarande siffra för Utgrunden i Kalmarsund var 97,6%.

Vindkraften och de globala förändingarna

Som den gamla humanekologistudent jag är kan jag inte låta bli att göra en liten omvärldsanalys nu när stora förändringar pågår i världen. När man ägnar dagarna åt vindkraftsläget i Sverige så är det lätt att tappa det globala perspektivet och förstora proportionerna av det som pågår här i förhållande till vilka problem som andra delar av världen står inför.

Rutinmässig argumentation

Vindkraftsförespråkare i Sverige lyfter bland sina främsta argument fram siffror på hur stora koldioxidbesparingar ett vindkraftsprojekt medför. Klimatförändringarna är en viktig orsak till vindkraftsutbyggnaden, men argumentationen har blivit rutinmässig, urvattnad och ifrågasatt av flera orsaker. Dels behandlas klimatförändringarna som ett hot som ligger i framtiden, inte som något som pågår just nu och som redan påverkar världen i stor utsträckning. Dels har vi i Sverige sällan några personliga relationer till dessa problem. Vi upplever världen genom tv och Internet, medan vi sitter i våra varma hus med fyllda kylskåp och tror att vi förstår. Utan att ha full förståelse för processerna i världen kan man inte heller på ett trovärdigt sätt argumentera för vindkraftsutbyggnaden. Kanske är det därför vindkraftsexploatörerna upplevs just som exploatörer enbart intresserade av att tjäna så mycket pengar som möjligt. Och kanske är det därför klimatskepticismen snabbt breder ut sig över Sverige. Fler och fler människor deklarerar att de inte längre tror på att människan är orsak till klimatförändringarna. 

Det börjar bli dags att belysa vindkraften i sitt egentliga sammanhang. Det har väl knappast undgått någon att det händer mycket i värden just nu. Revolutioner, naturkatastrofer, ekonomiska kriser och kärnkraftsolyckor dominerar nyhetssändningarna.

Myten om balanskraften

Det är mycket vanligt att vindkraftsmotståndare hävdar att utbyggnaden av vindkraft är helt meningslös på grund av att den kräver lika mycket ny installation av balanskraft. En enkel sökning på Google för den som vill sätta sig in i balanskraften resulterar i en uppsjö av artiklar och bloggar som är kritiska till vindkraft av just detta skäl. Att hitta pålitliga informationskällor visar sig kräva lite ansträngning, men Svensk Energi, flera finska utredningar och Vindkraftsportalen sammanfattar situationen ganska bra:

Eftersom det inte alltid blåser så kräver vindkraften så kallad balanskraft som kan väga upp vid dessa tillfällen (dock skall man komma ihåg att det aldrig är vindstilla i hela vårt avlånga land samtidigt). Sveriges stora andel vattenkraft är perfekt balanskraft till vindkraft. Under perioder då det blåser mycket samlas vatten upp och sparas i vattenmagasinen för att senare kunna utnyttjas fullt ut då det blåser mindre. Under höst och vinter då elkonsumtionen är som störst har vi bäst tillgång till både vind och vatten. Vattenkraften har också förmåga att snabbt ställas om för större eller mindre produktion vid snabba förändringar i vindförhållandena.

Vattenkraftverk i Ätran, Falkenberg

Idag, när vindkraften utgör en så liten del av den totala energitillförseln till elnätet, är detta inget som helst problem.  Vissa menar att vindkraften kan utgöra 10% av eltillförseln innan behovet av balanskraft ökar, andra säger 20% (i dagsläget utgör vindkraften 2,4%). Exakt vad som gäller är ännu oklart,

Grundläggande siffror

För läsare som ännu inte är så insatta i vindkraft kommer här lite grundläggande information från Energimyndigheten, Svensk Vindenergi och European Wind Energy Association.  

Vindkraften är Europas just nu snabbast växande energikälla. År 2009 stod vindkraftsutbyggnaden inom EU för 39% av all nyinstallerad elkraft, följt av gas (25%) och solceller (17%). Samtidigt avinstallerades inom EU mer kol- olje- och kärnkraft än vad som nyinstallerades. Jämfört med många europeiska länder, till exempel Tyskland, Spanien och Danmark så ligger Sverige långt efter i vindkraftsutvecklingen -detta trots mycket goda vindförhållanden.

Den svenska riksdagen satte i mars 2009 upp planeringsramen att det år 2020 ska finnas planförutsättningar för att bygga vindkraft för en elproduktion på 30 TWh, varav 20 TWh skall vara på land och 10 TWh till havs. Jämfört med de 3,5 TWh som vindkraften producerade under 2010 är det en kraftig utbyggnad som det skall planeras för. Vindkraften utgjorde år 2010 ca 2.4% av Sveriges elproduktion. Som jämförelse står vindkraften för ca 20% av den totala elförbrukningen i Danmark.

Diagrammet visar den svenska vindkraftsutvecklingen. Verkens kapacitet och effektivitet har förbättrats betydligt de senaste åren, där för har produktionen (blå) ökat snabbare än antalet verk (grön). Klicka på bilden för större format. Källa: Energimyndigheten

Idag finns det ca 1 500 vindkraftverk utspridda i alla Sveriges län (diagrammet är från 2009). Västra Götaland är det län som har flest antal vindkraftverk (332 stycken) men det är Skånes vindkraftverk som producerar mest el (ca 358 MW installerad effekt).  De fem kommuner som har störst installerad vindkraftseffekt är

Fusk med fotomontage

Jag fick idén till den här bloggen en dag när jag av en ren slump läste Tidningen Hisingen som delas ut till alla hushåll på Hisingen i Göteborg. Jag vet inte hur tidningen hamnade i Varberg men innehållet blev föremål för upprörda diskussioner i min klass med blivande vindkraftsprojektörer. På en helsida i tidningen syntes det här fotomontaget:

Bilden skulle enligt artikeln visa hur Hake Fjord, i Göteborgs hamninlopp, kommer att se ut efter att Göteborg Energi har genomfört sina vindkraftsplaner här. Det som gjorde mig och mina klasskamrater så upprörda var att bilden uppenbart är helt feldimensionerad. Mycket riktigt visade det sig