När vindkraftverken klumpar ihop sig

Under den senaste veckan har jag rört mig mellan Malmö, Varberg, Göteborg och Strömstad och har alltså täckt in hela västkusten från södra Skåne till norra Bohuslän på bara några dagar. Det finns mycket att se längs kusten, men inte många vindkraftverk. Det är påtagligt hur vindkraften är koncentrerad till ett fåtal kommuner, framför allt Malmö, Laholm, Falkenberg, Varberg och Tanum. Däremellan ligger ett stort antal kommuner med ett fåtal eller inga vindkraftverk. 

Det blir sorgligt uppenbart hur vissa kommuners motvilja mot vindkraft, liksom andra kommuners förespråkande, gör landskapet längs kusten oenhetligt. I de kommuner som under lång tid har gynnat vindkraftsutbyggnaden kan parkerna längs motorvägen

Efter Svensk Vindkraftförenings 25-årsjubileum

De senaste två dagarna har Svensk Vindkraftsförenings 25-årsjubileum och konferens pågått i Varberg. Representanter från hela vindkraftsbranschen var där som föredragshållare, utställare och besökare.

Ett av de starkaste inslagen i konferensen var debatten om att det behövs mer utrymme för sann och rättvis information om vindkraft, samma faktum som är anledningen till denna bloggs existens. I debatten fanns representanter från vindkraftsprojektörer, myndigheter, organisationer, föreningar, LRF, klimatanalytiker m.fl. Även om ingen ny information lades fram på bordet så var det positivt att se hur alla aktörer rannsakade sig själva och kom fram till att kommunikationsarbetet har varit eftersatt länge. Några intressanta punkter togs upp i debatten:

Hur fort kan en kärnreaktor stängas?

Även om vindkraft och kärnkraft är väsenskilda så går de mer hand i hand än man kan tycka att de borde. Sällan kan den ena energikällan diskuteras utan att ställas mot den andra. Det här blir en liten utsvävning från mitt ständiga vindkraftstema.

Igår skrev Maria Wetterstrand och Lise Nordin, miljöpartiets energipolitiska talesman, en uppmärksammad debattartikel i DN. Kontentan i artikeln var att minst två kärnreaktorer kan och bör stängas innan nästa mandatperiod. Skribenterna pekar på att Sverige är ett av de länder i världen som har störst möjlighet att utnyttja förnyelsebara energikällor och att effektivisera vår energiförbrukning. 

Så långt har de helt rätt. Sverige är ett av de länder som har möjlighet att inom en inte alltför avlägsen framtid kunna täcka hela sin elförsörjning med förnyelsebar energi. Men observera att effektivisering av elanvändningen är en lika stor del i att uppnå detta som att bygga ut alternativen.  

I debattartikeln lyfts också fram att vi har överskott på el i Sverige och att detta överskott förväntas öka de närmaste tio åren. Detta skulle motivera

Bygdepeng för acceptans och lokal utveckling

I de norra delarna av Sverige är det vanligt att en så kallad bygdepeng sätts av från den årliga vindkraftsproduktionen när nya anläggningar tas i drift. Denna pott tilldelas sedan de människor vars livsrum påverkas av vindkraften. Bygdepengen erbjuder intressanta möjligheter i en tid då landsbygden avfolkas och lokala föreningar och projekt dras med stora ekonomiska problem. Denna insats blir också mer och mer aktuell då motståndet mot vindkraften ökar och människor upplever sig mer och mer störda. 

Ett positivt exempel från Rättviks kommun: 0,5-2% av bruttoproduktionen från de nio verk som drivs på Hedboberget sätts årligen av till en kommunal fond. Från fonden kan privatpersoner, föreningar och organisationer i vindkraftparkens närområde ansöka om bidrag till projekt som främjar bygdens utveckling och bevarande. År 2010 snurrade verken in 187 000 kr som just nu fördelas mellan de sökande av kommunstyrelsen med hjälp av Rättviks byaråd. Genom bygdepengen gynnas landsbygden samtidigt som de sex nya verk som planeras på samma plats vinner betydligt större acceptans hos lokalbefolkningen. 

Vindkraft på Hedboberget i Dalarna. Foto: Katarina Cham

Fenomenet bygdepeng är positivt på många sätt och medför att vindkraften bidrar till utveckling av mer än bara förnyelsebar energi. Men att bygdepeng skall betalas ut är ingen självklarhet och många bolag föredrar andra lösningar som att erbjuda delägarskap och liknande. Det finns flera relevanta problem som ofta tas upp när bygdepeng diskuteras:

• Är det rätt att just vindkraftsbolag skall behöva ”köpa” sig acceptans från närboende på det här sättet när liknande krav inte finns på några andra typer av verksamheter som t.ex. bullrar, luktar eller syns på stora avstånd?

• Vart går gränsen för vilka som skall ha rätt till bygdepeng? Vindkraftverken syns på betydligt längre avstånd än de hörs. För vilka är det

”Vindkraft är inte förnybart”

Denna rubrik dök upp i tidskriften Miljöaktuellt igår. Miljöaktuellt skriver ibland intressanta artiklar om vad som händer på miljöfronten men oftast letar de skandaler som en annan kvällstidning. Just den här rubriken fångade dock mitt intresse och artikeln visade sig vara både orealistisk och tänkvärd. 

”Kraften från vind och vågor ses ofta som så ofantlig att människan knappast skulle kunna påverka den. Den uppfattningen är emellertid fel. Det menar i varje fall fysikern Axel Kleidon vid Max Planck Institute for Biokemi i Tyskland som räknat på hur energimängden i atmosfären skulle påverkas vid en massiv utbyggnad av vind- och vågkraft. Enligt Axel Kleidon är det nämligen en missuppfattning att vind- och vågenergi är verkligt förnybara energikällor.”

”Bygg tillräckligt mycket vindkraft för att ersätta fossila bränslen så kommer vi att allvarligt tömma ut den energi som finns tillgänglig i atmosfären, vilket skulle kunna få väl så allvarliga konsekvenser som global uppvärmning.”

Det är en intressant tanke som faktiskt är ganska vettig. Vinden bakom ett vindkraftverk har lägre energi än