Bygdepeng för acceptans och lokal utveckling

I de norra delarna av Sverige är det vanligt att en så kallad bygdepeng sätts av från den årliga vindkraftsproduktionen när nya anläggningar tas i drift. Denna pott tilldelas sedan de människor vars livsrum påverkas av vindkraften. Bygdepengen erbjuder intressanta möjligheter i en tid då landsbygden avfolkas och lokala föreningar och projekt dras med stora ekonomiska problem. Denna insats blir också mer och mer aktuell då motståndet mot vindkraften ökar och människor upplever sig mer och mer störda. 

Ett positivt exempel från Rättviks kommun: 0,5-2% av bruttoproduktionen från de nio verk som drivs på Hedboberget sätts årligen av till en kommunal fond. Från fonden kan privatpersoner, föreningar och organisationer i vindkraftparkens närområde ansöka om bidrag till projekt som främjar bygdens utveckling och bevarande. År 2010 snurrade verken in 187 000 kr som just nu fördelas mellan de sökande av kommunstyrelsen med hjälp av Rättviks byaråd. Genom bygdepengen gynnas landsbygden samtidigt som de sex nya verk som planeras på samma plats vinner betydligt större acceptans hos lokalbefolkningen. 

Vindkraft på Hedboberget i Dalarna. Foto: Katarina Cham

Fenomenet bygdepeng är positivt på många sätt och medför att vindkraften bidrar till utveckling av mer än bara förnyelsebar energi. Men att bygdepeng skall betalas ut är ingen självklarhet och många bolag föredrar andra lösningar som att erbjuda delägarskap och liknande. Det finns flera relevanta problem som ofta tas upp när bygdepeng diskuteras:

• Är det rätt att just vindkraftsbolag skall behöva ”köpa” sig acceptans från närboende på det här sättet när liknande krav inte finns på några andra typer av verksamheter som t.ex. bullrar, luktar eller syns på stora avstånd?

• Vart går gränsen för vilka som skall ha rätt till bygdepeng? Vindkraftverken syns på betydligt längre avstånd än de hörs. För vilka är det motiverat med ersättning? Det som är menat att stärka bygden kan om det inte sköts rätt orsaka avundsjuka och osämja mellan grannar.

• Vem skall avgöra vilka typer av projekt som har rätt till bidrag och hur skall detta gå till? En ansvarsfull fördelning av pengarna kan kräva stora administrativa insatser. Exempelvis skall Rättviks kommun fördela 187 000 kr mellan 22 privatpersoner och föreningar som ansökt om totalt 750 000 kr. Läs mer här.

• Det blir allt vanligare att kommuner kräver att bolagen skall avsätta en bygdepeng för att vindkraftsprojekten skall tillstyrkas. Detta har inget stöd i lagen och är i grund och botten en form av utpressning. Den här typen av agerande skapar en perfekt grogrund för dåliga relationer mellan kommuner och vindkraftsbolag. 

Bygdepeng från vindkraft har potential att stärka småsamhällen och lokalt engagemang om den hanteras på rätt sätt och av rätt orsaker. Ett dåligt hanterat system kan dock skapa mer problem än produktivitet vilket måste finnas med i diskussionerna mellan projektör, kommun och närboende från början. Ju vanligare utbetalningar av bygdepeng blir desto viktigare blir det också att få upp frågan på politisk nivå för att klargöra hur kommuner får agera när till exempel det kommunala vetot utnyttjas för att utpressa bolagen.