Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad jag ska göra av Hannas Vindkraft. Ett tag tänkte jag faktiskt att jag skulle stänga ner den. Det finns inte tid, den får inte bli ett måste, det ska vara roligt och allt sådant där. Men i grund och botten handlar det om helt andra dilemman. Jag startade den här bloggen som student. Jag låg vaken på nätterna och klurade på ett sätt att komma ut och komma till rätta med alla missförstånd om vindkraft. Och jag funderade också mycket på min egen roll, hur jag en dag skulle hantera att jobba med något som möter enormt motstånd bland stora delar av befolkningen. Jag funderade på om jag verkligen hade rätt och de andra fel eller om jag var förblindad av principer och ideal. Jag behövde hitta ett sätt att reda ut begreppen och att få andra att förstå att det inte är så självklart att vindkraft är en antingen bra eller dålig energikälla. Så jag startade en blogg, men all den iver och det engagemang en student kan känna.
Jag ställer mig fortfarande samma frågor varje dag. Är den våldsamma vindkraftsutbyggnaden verkligen rätt? Gör vi på rätt sätt? Hur kommer vi se tillbaka på detta om 20 år? Kommer vi att se det som den stora gröna omställningen, eller kommer vi se det som en tid av besinningslös exploatering av vårt landskap? Jag måste ställa mig de frågorna. Oftast kommer jag fram till att fördelarna överväger nackdelarna, men jag kan aldrig vara helt säker.
Så varför slutade jag blogga någonstans där mitt i sommaren? Kanske delvis för att det helt enkelt var sommar och jag behövde en paus efter flera års pluggande och ständigt extrajobbande på kvällar och helger. Men framför allt för att jag började jobba. Jag hade inte riktigt räknat med hur det skulle påverka bloggen. Som student har man en fantastisk frihet, jag kunde skriva vad som helst utan att vara bunden av något företags intressen, jag behövde inte förespråka det ena eller det andra, jag behövde inte vara diskret, jag behövde inte tänka på att inte röja några affärshemligheter.
Men nu jobbar jag med vindkraft och jag måste hela tiden tänka på det här. Jag har visitkort och namnbricka och tjänstetelefon och lön och är bunden av sekretessavtal. Egentligen känner jag mig nog mer begränsad än jag är, men inte desto minde är det en orsak till att bloggen har fått ligga på is.
Nu har jag dock tänkt om. I veckan när jag satt på jobbet och skulle kolla upp någonting om fåglar och vindkraft gjorde jag en enkel sökning på Google. De tre första sökträffarna var på min egen blogg. Jag vet ju vad det står om fåglar här, men gick ändå in och tittade på besöksstatistiken. När jag såg hur många som öppnar sidan varje dag trots att jag inte skrivit något sedan augusti fick jag mig en tankeställare. Det här kanske inte bara handrar om mig och mina behov att uttrycka mig. Det kanske är så att den här bloggen genuint behövs och är önskad och uppskattad?
Alltså kommer jag från och med nu börja skriva igen. Kanske inte regelbundet och definitivt inte varje dag, men när det dyker upp något relevant att skriva om. Det var nog bara det jag ville säga. Och det känns ganska bra faktiskt:)
