En positiv debattartikel

Idag vill jag ta chansen att lyfta upp en bra debattartikel av Anders Wijkman, senior rådgivare vid Stockholm Environment Institute och styrelsemedlem i Svensk Vindkraftförening. Artikeln publicerades den 12:e augusti på östran.se – läs här.

Anders sätter fingret på ett flertal punkter som diskuteras alltför sällan. Till exempel skriver han: ”Sverige är större till ytan än Tyskland. Vi har bara en niondel så många invånare och betydligt bättre vindlägen. Ändå planerar Tyskland för många gånger mer vindkraft än Sverige.”

Vindkraften måste sättas i relation till många olika faktorer. Den störning som vindkraft ger upphov till är viktig att hela tiden ha i åtanke. Människor får inte köras över. Men vindkraften måste också sättas in i ett större perspektiv. Hur ser det ut i övriga Europa? Vilken funktion fyller vidkraften för det globala klimatet? Vilken störning är vi beredda att stå ut med för att kunna ta del av de positiva effekterna eller kanske snarare – för att slippa ta konsekvenserna av att inte agera mot klimatförändringarna? För att få perspektiv på den trångsynta svenska debatten måste vi se oss omkring i världen. Länder som har kommit betydligt längre i sin vindkraftsutbyggnad än Sverige har hittat ett väl fungerande sätt att leva med vindkraften i landskapet. Folket har haft längre tid på sig att vänja sig. Tyskland är ett exempel, Danmark ett annat. Danmark är det land i välden som har flest vidkraftverk per invånare – men det är också det land där befolkningen är mest positivt inställt till vindkraft i hela världen (visar en studie av EU-kommissionen). Enbart 1% av danskarna är negativa till vindkraft. Detta måste väl ändå säga något? 

Anders Wijkman tar också upp andelsägande som något positivt. ”En viktig förutsättning är … att utbyggnaden så mycket som möjligt sker via lokalt delägande. Vi behöver bryta de stora bolagens dominerande ställning och förnybar energi i olika former möjliggör just detta. Redan finns det 710 medlemmar i vindkraftskooperativ i Kalmar län, men antalet kan mångdubblas.”

Detta är en metod som jag tror fullständigt på. Dels för att delägarskap ökar förståelsen och innebär att närboende får lättare att acceptera störningar, men också för att det nya, hållbara samhället måste byggas upp underifrån, med människorna i centrum. Om de tekniskt hållbara lösningarna trycks ner över folks huvuden kommer de aldrig vinna förtroende och stimulera förändringar på mer personliga plan, till exempel vid val av fordon, konsumtionsvanor och resor. I slutändan kommer vi få mycket svårt att bygga upp ett hållbart samhälle om inte alla, från nationer till individer, strävar efter samma mål. Delägandeskap är ett sätt att skapa en gemensam riktning. 

Gå gärna in på Anders debattartikel och lämna en positiv kommentar innan den blir överöst med negativa kommentarer!