The answer my friend is blowing in the wind...

Många har säkert redan hört eller läst det, men det är så fantastiskt så jag måste ändå nämna det. Under de senaste två veckorna har vindkraftsproduktionen slagit alla rekord. Svensk vindkraft har under den senaste veckan producerat el motsvarande 2-3 kärnkraftsreaktorer. I samband med detta har också elpriserna sjunkit rejält. Alla spekulationer om att vindkraften höjer elpriserna är därmed ett steg närmare att dementeras.

Alternative Energy Revolution

En vindkraftsarbetares bekännelser

Nu när vardagen har slagit sina klor i oss alla, vi går till jobbet när det är mörkt, kommer hem när det är mörkt och vindarna piskar Varberg så att det tjuter i hela lägenheten… nu börjar folk fråga efter när jag ska starta upp bloggen igen. Vissa tycker visst att den har legat död för länge, andra oroar sig för att den aldrig ska komma igång igen. Och det är i just den här vardagen som jag själv börjar känna att jag behöver något extra, en liten kreativ kick. 

Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad jag ska göra av Hannas Vindkraft. Ett tag tänkte jag faktiskt att jag skulle stänga ner den. Det finns inte tid, den får inte bli ett måste, det ska vara roligt och allt sådant där. Men i grund och botten handlar det om helt andra dilemman. Jag startade den här bloggen som student. Jag låg vaken på nätterna och klurade på ett sätt att komma ut och komma till rätta med alla missförstånd om vindkraft. Och jag funderade också mycket på min egen roll, hur jag en dag skulle hantera att jobba med något som möter enormt motstånd bland stora delar av befolkningen. Jag funderade på om jag verkligen hade rätt och de andra fel eller om jag var förblindad av principer och ideal. Jag behövde hitta ett sätt att reda ut begreppen och att få andra att förstå att det inte är så självklart att vindkraft är en antingen bra eller dålig energikälla. Så jag startade en blogg, men all den iver och det engagemang en student kan känna. 

Jag ställer mig fortfarande samma frågor varje dag. Är den våldsamma vindkraftsutbyggnaden verkligen rätt? Gör vi på rätt sätt? Hur kommer vi se tillbaka på detta om 20 år? Kommer vi att se det som den stora gröna omställningen, eller kommer vi se det som en tid av besinningslös exploatering av vårt landskap? Jag måste ställa mig de frågorna. Oftast kommer jag fram till att fördelarna överväger nackdelarna, men jag kan aldrig vara helt säker. 

Så varför slutade jag blogga någonstans där mitt i sommaren? Kanske delvis för att det helt enkelt var sommar och jag behövde en paus efter flera års pluggande och ständigt extrajobbande på kvällar och helger. Men framför allt för att jag började jobba. Jag hade inte riktigt räknat med hur det skulle påverka bloggen. Som student har man en fantastisk frihet, jag kunde skriva vad som helst utan att vara bunden av något företags intressen, jag behövde inte förespråka det ena eller det andra, jag behövde inte vara diskret, jag behövde inte tänka på att inte röja några affärshemligheter. 

Men nu jobbar jag med vindkraft och jag måste hela tiden tänka på det här. Jag har visitkort och namnbricka och tjänstetelefon och lön och är bunden av sekretessavtal. Egentligen känner jag mig nog mer begränsad än jag är, men inte desto minde är det en orsak till att bloggen har fått ligga på is. 

Nu har jag dock tänkt om. I veckan när jag satt på jobbet och skulle kolla upp någonting om fåglar och vindkraft gjorde jag en enkel sökning på Google. De tre första sökträffarna var på min egen blogg. Jag vet ju vad det står om fåglar här, men gick ändå in och tittade på besöksstatistiken. När jag såg hur många som öppnar sidan varje dag trots att jag inte skrivit något sedan augusti fick jag mig en tankeställare. Det här kanske inte bara handrar om mig och mina behov att uttrycka mig. Det kanske är så att den här bloggen genuint behövs och är önskad och uppskattad? 

Alltså kommer jag från och med nu börja skriva igen. Kanske inte regelbundet och definitivt inte varje dag, men när det dyker upp något relevant att skriva om. Det var nog bara det jag ville säga. Och det känns ganska bra faktiskt:)

En positiv debattartikel

Idag vill jag ta chansen att lyfta upp en bra debattartikel av Anders Wijkman, senior rådgivare vid Stockholm Environment Institute och styrelsemedlem i Svensk Vindkraftförening. Artikeln publicerades den 12:e augusti på östran.se – läs här.

Anders sätter fingret på ett flertal punkter som diskuteras alltför sällan. Till exempel skriver han: ”Sverige är större till ytan än Tyskland. Vi har bara en niondel så många invånare och betydligt bättre vindlägen. Ändå planerar Tyskland för många gånger mer vindkraft än Sverige.”

Vindkraften måste sättas i relation till många olika faktorer. Den störning som vindkraft ger upphov till är viktig att hela tiden ha i åtanke. Människor får inte köras över. Men vindkraften måste också sättas in i ett större perspektiv. Hur ser det ut i övriga Europa? Vilken funktion fyller vidkraften för det globala klimatet? Vilken störning är vi beredda att stå ut med för att kunna ta del av de positiva effekterna eller kanske snarare – för att slippa ta konsekvenserna av att inte agera mot klimatförändringarna? För att få perspektiv på den trångsynta svenska debatten måste vi se oss omkring i världen. Länder som har kommit betydligt längre i sin vindkraftsutbyggnad än Sverige har hittat ett väl fungerande sätt att leva med vindkraften i landskapet. Folket har haft längre tid på sig att vänja sig. Tyskland är ett exempel, Danmark ett annat. Danmark är det land i välden som har flest vidkraftverk per invånare – men det är också det land där befolkningen är mest positivt inställt till vindkraft i hela världen (visar en studie av EU-kommissionen). Enbart 1% av danskarna är negativa till vindkraft. Detta måste väl ändå säga något? 

Anders Wijkman tar också upp andelsägande som något positivt. ”En viktig förutsättning är … att utbyggnaden så mycket som möjligt sker via lokalt delägande. Vi behöver bryta de stora bolagens dominerande ställning och förnybar energi i olika former möjliggör just detta. Redan finns det 710 medlemmar i vindkraftskooperativ i Kalmar län, men antalet kan mångdubblas.”

Detta är en metod som jag tror fullständigt på. Dels för att delägarskap ökar förståelsen och innebär att närboende får lättare att acceptera störningar, men också för att det nya, hållbara samhället måste byggas upp underifrån, med människorna i centrum. Om de tekniskt hållbara lösningarna trycks ner över folks huvuden kommer de aldrig vinna förtroende och stimulera förändringar på mer personliga plan, till exempel vid val av fordon, konsumtionsvanor och resor. I slutändan kommer vi få mycket svårt att bygga upp ett hållbart samhälle om inte alla, från nationer till individer, strävar efter samma mål. Delägandeskap är ett sätt att skapa en gemensam riktning. 

Gå gärna in på Anders debattartikel och lämna en positiv kommentar innan den blir överöst med negativa kommentarer!

Kampen om utrymme i media

Efter en sommar med bloggen på is på grund av ledighet, jobbsökande och ideella projekt är det läge att sparka igång den igen. Som vanligt när jag behöver sätta mig in i vad som händer i vindkraftsdebatten så börjar jag med att läsa igenom de senaste veckornas artiklar i dagspressen, insändare, debattartiklar och kommentarer. Jag läser också nyheterna på branschorganisationen Svensk Vindenergis hemsida och kollar motståndsrörelsernas knutpunkter - framför allt Svenskt Landskapsskydd. Efter ett par timmar står det klart att det inte har hänt så mycket – och att den här bloggen fortfarande behövs. 

Att media i allmänhet tar ställning för de arga och utsatta är inget nytt och de flesta har förmåga att se att det även finns en annan sida att ta med i beräkningen. Men alla inlägg om vindkraft i media får också ett efterspel och detta efterspel formas av befolkningen. Det är här det finns möjlighet att forma åsikter - vilket kan utnyttjas av den som vet hur han ska göra. 

Det är framför allt debattartiklarna som väcker mycket uppmärksamhet. Varje debattartikel om vindkraft på webben får 50-200 kommentarer, oavsett om artikeln är positiv eller negativ. Innehållet i artikeln i sig drunknar snabbt i alla känslor som kommentatorerna utstrålar. Möjligheten att kommentera och diskutera en artikel används snarare som ett forum för människor att anklaga varandra för att vara dumma och dåligt pålästa än för att diskutera den faktiska artikeln. Läs till exempel detta exempel från Ystads Allehanda.

Opinionsundersökningar visar att 86% av Sveriges befolkning är positiv till vindkraft. I flödet av kommentarer under webbaserade artiklar är dock oftast 70-80 % extremt negativa, en liten del tveksamma men nyfikna och en liten del positiva. De positiva rösterna blir effektivt manglade tills bara spillrorna återstår (jag har själv försökt mig på att vara en av de positiva rösterna men i längden inte orkat med anklagelserna om att vara okunnig och ignorant). Om en positiv röst mot förmodan orkar hänga sig kvar framför datorn och besvara attackerna så leder det oftast till långa och osakliga diskussioner där personliga påhopp verkar vara det enda sättet att komma vidare. Det händer att webbredaktionen stänger av kommentarsfunktionen efter någon dag för att deltagarna inte följer reglerna om allmän hövlighet (som i exemplet ovan). 

Trots att debatten befinner sig på sorgligt låg nivå så är det väldigt svårt för en vanlig människa att avgöra vilken information som är pålitlig och inte. När jag läser dessa störtfloder av argument för och emot händer det att jag hajar till och undrar ”Hmm, kan det ligga något i det där?” Om jag som är påläst om vindkraft har svårt att avgöra vad jag ska tro - hur svårt är det då inte för den som är novis och som läser för att bilda sig en uppfattning om vindkraft?

Det blir mer och mer uppenbart hur vindkraftens företrädare fullständigt har förlorat kampen om uppmärksamhet i media. De tafatta försök som görs av förespråkarna för att rädda situationen blir på bara ett par timmar överösta med ifrågasättande och misstro och då finns det ingen där som står beredd att försvara det skrivna ordet. 

Detta visar hur viktigt det är att mobilisera de positiva krafterna och skapa en motvikt till den lilla andel av befolkningen som får så extremt stort utrymme. För trots att 86% av Sveriges befolkning är positiv så svänger fler och fler åt andra hållet varje dag. Detta kanske inte är så konstigt med tanke på vilken information människor blir överösta med om de försöker sätta sig in i vindkraft med hjälp av vad som skrivs i media.

Lagring av vindel på gång

Ett återkommande argument mot stora andelar vindkraft i det svenska elsystemet är att produktionen är nyckfull och inte kan styras. I regel blåser det mest under höst och vinter, då konsumtionen också är störst, men variationerna kan också vara stora under dygnets timmar. Den svenska elkonsumtionen är mycket låg under natten, medelhög under arbetstid och toppar två gånger om dagen – på morgonen då vi gör oss redo att gå till jobbet och på eftermiddagen/kvällen då vi kommer hem och börjar laga middag. Elsystemet måste kunna hantera dessa variationer med en extrem exakthet. Produktionen och konsumtionen måste alltid vara lika stora. 

Kritiker hävdar att elsystemet skulle blir svårkontrollerat med mycket vindkraft, men vi har en mycket bra källa till reglerkraft i vattenkraften. Vatten sparas i magasinen då det blåser bra så att vattenkraftsproduktionen kan ökas när vinden mojnar. Det svenska elnätet har beredskap att på några sekunder reglera upp ett snabbstopp i ett kärnkraftverk (motsvarande 500 vindkraftverk) med hjälp av vattenkraft. 

Ju större andel vindkraft vi har i elsystemet desto högre blir kraven på ett fungerande reglersystem. Vindkraften kan byggas ut kraftigt utan att ytterligare reglerkraft behöver tillföras, men både vindkraft och kärnkraft måste kunna falla bort utan att elkvaliteten och effektiviteten försämras. Att all reglerkraft idag är förlagd till Norrland innebär långa transportsträckor med tillhörande energiförluster. Systemet fungerar mycket bra, men kan bli ännu bättre och säkrare med mindre, lokala lösningar för snabb reglerkraft på dygnsbasis. 

ABB har utvecklat ett nytt system för energilagring som kommer att testas av Falbygdens Energi. Det nyutvecklade energilagret är ett batteripaket med inbyggda

Riksdagens nej till att slopa vindkraftsvetot

Under de senaste veckorna har det kommunala ”vetot” för vindkraft diskuterats häftigt i media. Nu i veckan har riksdagen debatterat frågan om att ta bort denna anomali i miljölagstiftningen efter en motion från vänsterpartiet. S, MP och V försökte få igenom att vetot ska skrotas, men blev nedröstade av övriga partier. 

Sista ordet är garanterat inte sagt i den här frågan, men detta beslut ger en känsla av att politikerna inte förstår vad problemet handlar om. Alliansen anklagar de rödgröna för att vilja försvaga det kommunala självstyret, vilket det inte alls är fråga om. Jag är ganska säker på att de flesta som vill skrota vindkraftsvetot är fullt medvetna om att kommunernas inflytande måste garanteras på något annat sätt. Syftet med en lagändring skulle inte vara att ge staten större makt över vindkraftsutbyggnaden, utan att garantera att tillståndsprocessen för vindkraft är rättssäker. Som det ser ut idag så kan det kommunala vindkraftsvetot bland annat innebära att handläggningstider förlängs, kommuner kräver vindkraftsföretag på ekonomisk ersättning för att tillstyrka projekt (ren utpressning) och vindkraftsutvecklingen styrs mer av känslor än av faktisk kunskap i en rättslig prövning.  

Gunilla Nordgren (M), en av riksdagsledamöterna som röstade nej till att ta bort det kommunala vetot skrev idag en insändare i lokaltidningen, Höganäs. Gunilla förklarar i insändaren varför hon röstade nej: 

”För mig som moderat är det kommunala självstyret en självklarhet och gäller naturligtvis även att vad avser att uppföra vindkraftverk.”

”Ingen skall kunna tvinga fram nya vindkraftverk utan acceptans på det lokala planet.”

”Ingen skall behöva flytta, eller störas av höga bullernivåer. Att uppföra ett vindkraftverk kräver lokal acceptans, tydliga säkerhetsavstånd till bebyggelse och skall ske med öppenhet och tidiga samråd med berörda människor.”

I samma insändare skriver Gunilla om hur viktigt det är att utveckla förnyelsebara energikällor. Det blir då sorgligt uppenbart att de som sitter i riksdagen och bestämmer om

Vindkraft på Sicilien

Efter en veckas semester på Sicilien är det läge för lite internationella vindkraftsreflektioner. Jag visste att Italien satsar stort på vindkraft, att de har infört gynnsamma subventioner för förnyelsebar energi, att de installerade 948 MW vindkraft bara år 2010. Men jag var ändå inte beredd på att mötas av så många vindmöllor på Sicilien. Jag satt som klistrad mot rutan under bilfärden över ön, från väst till öst, med kameran i högsta hugg och ständigt utropande ”Där är en park till! Och en till! Och där är en jätte stor park!” 

Vindkraften på Sicilien är väl planerad. Parkerna är placerade på bergskammarna med 5-30 verk i varje. De är koncentrerade till ett fåtal olika områden och ligger i regel långt ifrån bebyggelse. Det är tydligt att vinden har utnyttjats här under lång tid. Mitt i de otaliga apelsinodlingarna reser sig

Green Energy Blues

Ibland måste man erkänna att vindkraftsmotståndarna har skön humor. Den här filmen är ett exempel på ett riktigt kreativt inslag i debatten:)

Känsliga tittare varnas för att ta innehållet på alltför stort allvar. Med svenska vindar och regelverk är det inte möjligt att vindkraftverk viks på mitten eller välter för att de står på en tunn liten platta i jorden. Dock har det hänt att rotorblad lossnat (senast i Falkenberg förra året). Statistiskt sett är det 95% sannolikhet att 1 av 4000 vindkraftverk under ett års tid skall tappa någon bladdel.* Det finns inte ens 2000 vindkraftverk i Sverige så risken att få ett fallande rotorblad i huvudet när man är ute och plockar svamp (en riktigt stormig dag) är försvinnande liten. Se och njut av en skön blues:

*Källa: Vindkraftshandboken, Boverket (2009)

Myten om fågeldöden

En ständigt återkommande diskussion i vindkraftssammanhang är fåglarna. "Fåglar flyger in i vindkraftverk mest hela tiden och blir till fågelköttfärs. Örnarna utrotas på grund av vindkraften. Och inte bara fåglar - fladdermössen dör också i mängder. Deras lungor sprängs av tryckförändringen i luften runt rotorbladen eller så blir det helt enkelt bara mos av kollisionen. Döda fåglar och fladdermöss ligger i drivor under vindkraftverken. Så måste det vara för det kan man se på Youtube."...ursäkta språket.

Så om vi tar det från början då. Nej, det blir inte massfågeldöd av vindkraft. Inte så länge vindkraften byggs på rätt platser - och det är extremt svårt att få tillstånd att bygga där det är olämpligt ur fågelsynpunkt. Många vindkraftsprojekt har lagts ner på grund av en eller annan rovfågel i närheten, vilket är befogat. Rovfågelarterna är de som har svårast att väja för vindkraftverken. När de jagar har de blicken fäst vid bytet på marken och riskerar att bli fågelköttfärs om de befinner sig nära vindkraftverk. Tyvärr finns det exempel på vindkraftetableringar mitt i häckningsområden för örn (bland annat i Norge) där ett stort antal örnar har dött av kollision med rotorblad. Dessa dåliga exempel är sorgliga men tyvärr lyfts de också upp som regel snarare än undantag. I Sverige krävs omfattande fågelutredningar för att identifiera häckningsplatser, födosöksområden och flyttsträck för ett stort antal fågelarter att en tillståndsansökan ens ska tas upp för beslut. 

När det gäller övriga fågelarter så finns det relativt färska studier som visar att fåglar ser vindkraftverk betydligt bättre än människor. Sjöfåglar vid Utgrundens Vindkraftspark i Kalmarsund ändrar flygriktning 1-2 km innan parken dagtid och 500-600 meter innan nattetid. Globalt dör i snitt 1-2 fåglar per vindkraftverk och år. I många länder utförs inga fågelutredningar innan vindkraftverken byggs varför denna siffra kan antas vara betydligt lägre i Sverige där etableringarna föregås av noggrann planering. 

17 feb. 2010, www.gd.se

Självklart skall fågelproblematiken tas på allvar, men den skall inte överdrivas. Kanske måste frågan framför allt sättas i relation till hur många rödlistade fåglar och rovfåglar som årligen dör på grund av andra orsaker som inte är lika påtagliga för oss, t.ex. habitatförluster, miljögifter, trafik och tåg. Under den gångna vintern har en stor mängd havsörnar strukit med på grund av att banverket låter påkörda älgar ligga kvar vid spåret alltför länge. Havsörnar slår sig glatt ner för en måltid - och ’smack’ så blir det örnköttfärs av dem när tåget kommer. Bara på sträckan mellan Gävle och Hudiksvall har nio havsörnar dött av denna orsak under vintern. Att då ett helt vindkraftsprojekt kan tvingas till nedläggning på grund av ett havsörnsbo kan kännas märkligt. Sett i det ljuset kan man tycka att banverket borde rensa bort sina påkörda älgar lite snabbare. 

  

Läs om hur vindkraften påverkar fåglar och fladdermöss i Naturvårdsverkets forskningsprogram Vindval